Är det någon som håller räkningen på hur många gånger mitt hjärta har blivit krossat de senaste två månaderna? Inte ens jag.. Dagarna går så himla långsamt och jag försöker sysselsätta mig för att inte må skit.. Jag har så jävla jävla jävla ont. Jävla skit också.

Och julen, jaa.. Den blev självklart förstörd. För jag bröt ihop och fick feber och frossa och grät floder.. Fy fan, jag var så jävla ledsen.. Egentligen ville jag bara dra till i ratten på vägen hem och slippa eländet. Vet att jag inte kan. Det gör så jävla ont! Och så fick jag en mistel i julklapp.. Helvete...

Jaa hur som helst så blev allting skit till slut i alla fall. Som jag trodde men verkligen inte hade hoppats. Jag trodde jag skulle kunna hålla fasaden uppe tillräckligt tills jag fick komma hem och bryta ihop. Men det gick inte. Jag såg på familjen och jag bara såg de där bilderna och de där drömmarna jag hade byggt upp. Om att det var HONOM jag ville gifta mig med, att det var HONOM jag ville ha barn tillsammans med, för han skulle bli en så fantastisk pappa.. Fan, jag är så jävla dum. Jag är så jävla jävla dum som någonsin trodde. Som någonsin gav honom en till chans. Fan vad dum jag var..

Han är så orättvis, och så dum. Och jag är så arg, ledsen och besviken. Har aldrig känt de känslorna starkare, men ändå älskar jag honom, och JAG FATTAR INTE VARFÖR!!! FAN, FAN, FAN i HELVETE ta mig alltså... Fan, fan, fan..

Vem ska hjälpa mig hitta hem...?