Matt ringde. Matt ringde! Matt ringde!!!! MATT RINGDE!!! Jag kan inte fatta det. Så fort jag hörde "is this Nathalie?" började jag nästa gråta. Samtalet varade bara några minuter men det var underbart att höra hans röst igen efter mer än ett år. Gud så jag saknar honom.

Nu blev jag både glad och ledsen, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag skulle så gärna vilja se honom och prata med honom i evigheter om livet och musik och allt. Jag vet inte om jag någonsin kommer få den möjligheten igen. När det skiljer ett halvt jordklot mellan två människor, räcker kärleken till? Når hans styrka mig och når min vilja honom? Det finns rum för så mycket tomhet och ensamhet, hur ska jag lyckas fylla upp hålet av alla de mil som finns mellan oss?

I love you Matt, I always will!

I believe in memories,
they look so pretty when I sleep.
But there is not enough time,
there is no song I could sing
and there is no combination of words I could say
But I will still tell you one thing;
It's always better when we're together.