Det känns som igår. Jag känner hans närvaro som om det var ett år sen och han ligger precis bredvid mig och andas i min nacke. Det är läskigt, men jag är aldrig rädd. Bara trygg. Han lämnade sina brännmärken i min rygg och nu finns han kvar i de mjuka, vackra ärren. Han finns med mig överallt. Den man verkligen älskar glömmer man aldrig.