Igår satt jag och JJ uppe och pratade till sent. Ungefär två på natten. Det bara flöt på, och alla känslor bara kom fram. Nu är dom klarare än någonsin och jag hatar dom. Jag lyssnar på all musik jag inte får lyssna på och jag tänker alla tankar jag inte får tänka. Jag hoppas innerst inne att allt bara ska lösa sig. Men som JJ sa "you have to be careful with yourself". Jag vet att det är sant, jag säger det själv hela tiden. Jag bara önskar att jag inte kände såhär. Inte nu, inte här. Det är så himla dålig timing.

I miss you....

[Bilder från igår och reseberättelsen kommer senare, om jag fortfarande lever,
ska lämna tillbaka en kvaddad bil. Sug på den ni.]