Jag vet att det här är ett sjuuuukt långt inlägg, men jag har fanimej varit vaken 24 timmar och har haft astråkigt så jag har skrivit ner allt i ett Word-dokument. Välj själva om ni vill läsa.

14/6/08 12:23 Svensk tid.

I skrivande stund sitter jag på planet till USA. Planet lyfte tre timmar för sent och jag är sjukt nervös för att missa mitt connection flight från New York till L.A. Jag ska be min nya amerikanska vän att hjälpa mig igenom Newark Airport så jag hinner med planet som jag borde ha 45 minuter på mig att hitta. Planet är hur som helst sjukt lyxigt. Alla har varsin filt, kudde och hörlurar, och egen TV i ryggstödet framför. På denna TV kan man spela ca 20 olika spel, välja mellan ca 20 olika filmer och ca 20 olika serier att titta på. Dessutom finns det massa olika musik man kan lyssna på (vilket inte verkar fungera för tillfället men det gör mig ingenting.) Sen finns det även 110 volts uttag för datorn! Så jag behöver inte gå på batteritiden som bara är två timmar! Snacka om glad jag blev, fast borde tagit med mig någon film eller serie. Det är hur som helst sjuuukt lyxigt. Det enda som stör mig är att det är sjukt lite plats. Jag sitter vid fönstret och får nära på klaustrofobi, kommer inte ut ens om jag skulle vilja. Har typ två centimeter till godo mellan knäna och stolen framför. Dessutom fäller ju alla ner stolsryggarna, så man kan inte använda bordet för det blir ungefär två decimeter i höjd eftersom ryggstödet går ner så himla långt. Det är sjukt jobbigt, jag hatar människor. Orka vara jobbiga och egoistiska, hatar svenskar, alltid så otrevliga. Inte så att man kan be dom att ta upp ryggstödet för de fem minuterna man ska äta eller skriva något. Nej fy, inte min grej det där.

Men jag får sitta här och vara nöjd med min dator, och tv:n som just nu är alldeles för nära för att kunna använda, jag kommer få ont i huvudet. Jag vet, man hittar alltid något att klaga på. Men jag är bakis, så låt mig.

Jag hoppas ni har det bra där hemma, nu börjar det lukta mat och jag hoppas det är det för jag är sjukt hungrig, hur ska jag klara mig åtta timmar med endast en liten äcklig flygplanslunch?! Jag äter ju varannan timme! Borde tänkt på det och köpt mig typ tre sallader i taxfree:n eller något, haha.

Det var blandade känslor på Arlanda, men jag är inte nervös än. Det kändes lite jobbigt att säga hej då till föräldrarna och åka hela vägen över Atlanten och klara av allt helt själv med att hitta och fixa. Det är lite läskigt och det är ett test och jag ska erkänna att några tårar rullade nerför mina kinder. Men jag ska klara det här. Det kommer bli jättekul.

(Är btw lite rädd för att personen framför mig ska skada min dator, för hon guppar på sitt jäkla ryggstöd hela tiden!)

Jaja, nu pratar jag bara strunt. Jag ska gå nu, börjar må lite dåligt för nu öppnar dom jordnötterna. Nu slutade det officiellt att vara roligt.

15.06 Svensk tid

Nu har vi fått mat och jag har kollat på Fool's Gold, riktigt bra film faktiskt. Vi fick riktigt god mat också! Kyckling med pasta och marinarasås, en sallad som var större än själva måltiden, med en supergod dressing, bröd med smör och till efterrätt den nog godaste äppelpajen jag ätit i hela mitt liv. Helt fantastiskt, om jag ska flyga igen ska jag flyga med Continental. Allting är verkligen toppen jag har ingenting att klaga på. (Förutom utrymmet då. Var så jääääävla kissnödig men höll mig i typ en timme för jag pallade inte väcka den som sover bredvid mig, haha)

Nu har vi typ 4 timmar och 20 minuter kvar. Det är typ halvvägs. Det har väl gått rätt fort ändå men nu börjar jag ärligt talat bli uttråkad. Musiken fungerar fortfarande inte, så jag har på Vänner i bakgrunden, för att lyssna på någon annat är det febrila brummandet. Jag orkar inte leta upp Mp3n.

Jaja, jag ska sysselsätta mig med att spela Hjärter eller Harpan eller nått. See ya later.

18.03 Svensk tid.

Utanför flygplansfönstret ser jag snö på bergen när vi nu passerar Kanada. För första gången på hela flygningen är det klart väder. Jag tittar på Runaway Bride och väntar på att vi ska landa om lite drygt en och en halv timme. Jag är kissnödig igen, men jag vill fortfarande inte störa mina stackars flygplansgrannar. Fast jag måste nog göra det ändå snart, nu när alla vaknat.

Jag ska kila och kolla klart på filmen, och äta upp min choklad, är typ helt nojig för att dom ska stoppa mig för alla små saker när jag kommer fram :P Så bäst att äta upp den. Det kommer mackor nu också! Wonderful J

22.31 Svensk tid, 1.31 P.m. i LA.

Jag säger bara herregud. Som om det inte var nog att vi var två och en halv timme försenade från Arlanda, så när vi landade i New York tänkte jag att jag hade ändå lite mer än en timme på mig att hinna med mitt connection flight till L.A. Men vi stod stilla på marken i en halvtimme för att markpersonalen inte var beredda på att vi skulle komma. VAD FAN ÄR DET?! Jävla idioter. Jg fick panik, total panik. Dessutom landade vi vid fel terminal, så snacka om att jag var stressad. Jag kom av planet och sprang som en dåre mot immigration control, men där var det ju såklart sjutusen människor i kö. Jag och en annan tjej som också var sen lyckades få gå före, så jag tänkte att än är det inte kört. Sen kom jag till baggage-bandet. Självklart kommer inte min väska förrän med sista lasset så jag sätter mig ner på golvet och bara gråter av panik och utmattning. När min väska äntligen kommer, drar jag ner den från bandet och springer åt något håll jag faktiskt bara gissar på. Följer massa skyltar och kommer till slut till bandet där jag ska lämna in baggaget för att åka vidare. Han står med en handdator och klickar in allas flight-number, och till alla säger han "four thirty", och när jag kommer kollar han på mig, kollar på datorn, och kollar på mig igen och säger "uhm, you have like twenty minutes to get to your gate, you have to run." Jag springer, måste ta ett tåg till en annan terminal, går av tåget, springer och fastnar vid handbaggage-kontrollen. Får gå före i kön. 15:25 lokal tid skulle jag vara vid gaten, 15:21 kommer jag ut från kontrollen och springer genom hela jävla terminalen ända bort till jävla gate 74. Kom precis innan dom stängde dörrarna, och stapplade in i flygplanet utan att kunna andas, jag höll verkligen på att svimma. Dumpade min saker på sätet och gick och bad om vatten hos den söta killen i cabin-crew. Jag svepte typ fem glas vatten medan han sa "just breath", "you're fine honey, it's okay" och "i really like your necklace" hahaha! Jag blev lite glad :P

Nu sitter jag här på mitt jäkla plan som är långt ifrån lika lyxigt som det förra. Fem timmar nu till Los Angeles, och en dålig film på. Battriet på datorn räcker inte heller. Så jag får väl sysselsätta mig med en bok. Får inte sova, ska sova lokal tid så jag slipper Jet-lag och skit. N ska jag luta mig tillbaka och läsa min bok. Andas ut och ta det lugnt innan det är dags för att stiga av vid min slut-destination. California, here we come.

23.07 Svensk tid, 2.07 P.m. i L.A.

Haha måste bara berätta om det roliga landet jag befinner mig i, dock i luften just nu. På detta plan, som tar fem timmar, skulle vi endast få "Snack", alltså ingen måltid. Flygvärdinnan kommer förbi med värsta brickan och säger "chicken sandwich!" Haha det är för fan en kyckling hamburgare! På denna bricka finns även; en påse chips, en låda med sallad, ceasar-dressing, majonäs och en "double chocolate crunch". Haha, alltså herregud, det där var inget snack. Det var en hel middag för mig! Då slipper jag köpa middag själv då, haha.

01:02 Svensk tid, 4:05 P.m. i L.A.

Det är roligt att åka över USA såhär (inte). Det känns som att tiden knappt går framåt över huvud taget. Utanför fönstret flyter landskap förbi, det ser ut som om USA inte har någon civilisation över huvud taget. Vi har åkt över vad jag tror var Mississippi River eftersom den var helt sinnessjukt lång, åkte hur länge sen helt längs den. Sen åkte vi över landskap och grönska som såg ut som träd utan löv uppifrån, som om det var gröna berg med sprickor i. Svårt att förklara med det var häftigt. Nu åker vi över exakta kvadrater i olika färger. De är verkligen exakta, exakt lika stora, exakt jämna med varandra. Ibland är det exakta cirklar i den exakta kvadraten. Jag fattar inte riktigt hur det går till eller vad det är bra för? Det var lite häftigt i början, men nu känns det så jävla trist. Kan jag komma fram någon gång? Det här är så jäkla tråkigt... Suttit på ett jäkla flygplan sedan 09:30 svensk tid lördag morgon, så jaa, det blir ungefär 15 ½ timme. Med ungefär en timmes avbrott när jag sprang. Jag vill resa på mig nu. Det här är trist..

04.36 Svensk tid, 7.33 P.m. i L.A.

Att flyga in över Los Angeles var överväldigande. Det är enormt, typ hundra ggr Stockholm. Alla bostadsområden är uppdelade i samma kvadrater jag pratade om förut, eller andra former, men det är spikraka linjer. När vi kom närmare marken såg man byggnaderna på andra sätt än som små legobitar, det var häftigt. Jag log ett stort leende när jag såg en polisbil för första gången.

Väl av planet känner jag att jag bara inte orkar. Klockan är cirka 4.00 svensk tid, jag har varit vaken i snart 24 timmar i sträck. Jag hämtar mitt baggage, går ut i det tråkiga vädret, tar en jäkla svinkall buss till hotellet och checkar in. Dom pratar fruktansvärt fort här, som kaptenen på planet, jag tvivlar på att ens amerikanerna hörde vad han sa. När jag kommer upp till rummet fungerar inte det jävla nyckelkortet. Jag blir tokig alltså. Så jag står där och kämpar i typ fem minuter innan jag drar ut kortet och ger upp. Då bah PIP PIP PIP! Så låser dörren upp sig. Jävla skitgrej. Rummet är hur som helst enormt, två 120-sängar om inte större, och typ värsta ytan. Internet har jag också men självklart kostar det fast det stod att det ingick, jag blir tokig. Jaja, jag ska ta mig en jävla dusch, sen jag ska fanimej sova. Finns inte så mycket att se här vid Radisson LAX i alla fall. Btw så fungerar inte nyckelkortet, nu har vi provat tre stycken och det har fått komma upp hantverkare att kolla på det. Så jag antar att jag inte får duscha än på ett tag..

Men nu har ni hört om min resa. Hoppas allt är bra där hemma! Själv är jag framme, i