På andra sidan jorden, på andra sidan stan.
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan.
För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig.
Jag vet att det går över men det är riktigt svårt för mig.

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är.
Det kanske vore bättre, om bara du var här.

Har du en famn för mig?
Var du än befinner dig, har du en famn för mig?

Jag tror att jag har valt nått som inte gör dig väl.
Och om du inte saknar mig så har du dina skäl.
Men älskling flyg till mig jag vill att du ska se.
Att jag klarade idag och jag tackar dig för det.



Jag saknar dig inte längre. Jag känner inte dina hjärtslag. Jag hör dig inte andas. Jag känner inte din beröring. Jag minns inte hur du kysser, jag minns inte din röst. Jag minns inte värmen, inte ilskan, inte lekarna. Det enda jag minns är dina ord, men jag känner inga känslor när jag tänker på dom. Jag minns inte hur du känns.
Jag minns inte hur det känns när du tar över min kropp och jag är bara din. Jag minns inte hur du ser på mig, jag minns inte din ögonfärg. Ditt leende bleknar bort tillsammans med dina fräknar. Jag minns inte hur du går, eller tryggheten du gav mig.
Jag minns inte vem du är. (Men om jag tänker efter så har jag förresten aldrig vetat det.) Och jag minns inte vad du gör. Jag minns inte ditt telefonnummer, och jag minns inte ditt efternamn. Jag kommer inte ihåg din födelsedag, eller hur många syskon du har. Jag minns inte vad du gick för gymnasielinje eller vad du sagt om alla utekvällar.
Jag minns ingenting.

Det är som om du helt plötsligt bara har försvunnit ur mitt medvetande, som om du aldrig funnits där, som om jag faktiskt aldrig mött dig. Men det är nog det bästa ändå. Jag trodde så mycket om dig som aldrig kommer visa sig vara sant. Du kommer aldrig bli den människan.
Jag minns inte dig, jag tror inte du minns mig heller. Så vad har vi egentligen förlorat?