Ifrågasätt mitt hjärta om du vill. Jag gör det också ibland ska du veta. Alla säger att man ska följa sitt hjärta, men vägen mitt hjärta vill gå är blockerad, jag kommer inte fram, förbi.
Har kommit hem precis, har varit i Sofies skola och sen gått med dom till Station och nu ska vi typ ut eller nått. Får se vad som händer, alkohol är inblandat hur som helst.
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, försöker på något sätt trösta mig själv, och glömma en smula, men jag fattar ju inte att jag bara springer ifrån sorgen ännu mer. Jag vet ju att den bara kommer ikapp mig, ändå springer jag som en jävla dåre. Och sekunden jag sätter mig ner tar den tag i mig, skakar om mig, och skriker "GRÅT DÅ GRÅT NU!!!" och tar ett hårt tag kring mitt hjärta som en bestraffning för att jag försökte rymma från smärtan.

Jaa, så ikväll ska jag fortsätta springa. Men det är väl lika bra, att springa tills man inte orkar längre och inser att livet var så mycket bättre och lättare förut. Springa, tills man inser att det finns inget annat man vill leva för än just det där. Springa, tills man inser att man inte vill vara med någon annan.
Så jag fortsätter väl springa.

Jag vet inte vad du gör. Men jag ser det framför mig och det gör så jävla jävla ont så jag måste springa ännu fortare. Och jag springer, jag springer till Värmdö och Jakobsberg och Gudö och till stan och överallt. För jag kan inte låta den smärtan komma åt mig därför måste jag bedöva den smärtan genom att göra samma sak som du gör i mitt huvud. Det är så jävla dumt, jag vet, men jag måste. Jag vet att du inte är ett svin, eller, jag trodde i alla fall jag visste det för nu känns det som att jag inte riktigt kan veta längre, eftersom jag inte tror att du är ärlig med mig.

Fuck, fuck, fuck vad ont det gör. Och jag vill gråta men jag kan inte, får inte. Det är ett jävla projekt att hålla tårarna tillbaka. Men jag måste, för jag har lovat att göra det. Jag har lovat att inte gråta, lovat att inte prata, lovat att lämna ifred. Lovat att försöka gå vidare. Det är mycket löften, mest i mitt huvud. Jag lovar, jag gör mitt bästa.
But I'm just so sorry it took so long för me to believe.

Jag inser att du, ni alla, förmodligen ifrågasätter mitt hjärta. Men det gör inte jag.