Det är en dag kvar till skivan. Studentskiva, festen att festa och fira att vi snart tar studenten. Det är 18 dagar kvar till studenten och slutskivan. Slutskivan, festen att festa och fira att vi tagit studenten och aldrig mer behöver ses. Är det det vi ska fira? Att vi alla går skilda vägar?
Det verkar vara så såhär i vårtider, att alla går skilda vägar. I alla fall hos mig. Det är jobbigt, för det är mycket känslor och egentligen är det ganska skönt att vara ensam och få vara bara med sig själv. Men ibland längtar man efter en varm famn. Ingen speciell, inte ens någon jag känner, bara någon helt oberoende. Nu skulle det sitta fint med någon killkompis kvar. Men dom har också försvunnit härifrån..

Förlåt, men jag vet att vi båda känner det här. Och jag vet att vi båda vet att det är bäst såhär. Tills vidare i alla fall. Jag önskar att jag inte kände såhär, men jag hoppas att vi ska hitta tillbaka till varandra, någon gång i framtiden, för jag har trott så mycket på det här. Du betyder fortfarande jättemycket för mig och du står mig otroligt nära. Du vet saker om mig som ingen annan vet, och på ett eller annat sätt är du en av mina bästa vänner och jag hoppas vi kan förbli vänner tills vidare.
Vi gråter för att något som hållit så länge och för det mesta varit så himla bra är slut nu. För att vi trodde att det här var grejen, att det här var DET. Vi får se hur framtiden ter sig men låt leva för nuet så länge. Det blir bäst såhär.