Idag tog jag årets första dopp! Duktig!! Haha, det var helt okej, lite kallt men helt okej. Mysigt att sola på stranden och sådär!


De senaste dagarna, när jag varit ensam, har jag varit så himla ledsen och så. Jätteensam har jag känt mig. Och igår fick jag nog, satte mig i bilen och åkte till Upplands Väsby. Ringde Christoffer och bad honom göra thé sen satt vi ute tillsammans och läste min dagbok. Där det står allt om mitt liv, om vårt liv tillsammans. För sen vi blev tillsammans i januari har det inte stått om annat än honom, hur lycklig han gjort mig coh hur bra jag mått. Och det insåg han. Och jag insåg också.

Jag sov där den natten, tätt, tätt intill honom. Värme, trygghet och kärlek kände jag då. För jag vet att han inte vill mig annat än väl och att han älskar mig. Trygghet.

How did we change?

Sen åkte jag hem, badade, kollade på tv, duschade, solade, gjorde lite tjejgrejer, haha. Sen kom tårarna igen. Och jag blev bara förtvivlad och kände mig så jävla ensam. Det hela slutade med att jag satte mig i bilen igen, och åkte bort till regementet och träffade Christoffer (för att han inte fick åka därifrån). Kramar, små skratt, myspys och kyssar. Jag slåss med mig själv, försöker reda ut alla känslor och tankar. I wanna make it worth the fight.
Nu ska han vara borta i en vecka, så jag får tid för att tänka. Sen ska jag ner till Tumbo också och hälsa på. Så jag får tid till att tänka och reda ut saker. Så jag hoppas det kommer lösa sig.
Jag vill, vill, VILL men vet inte, tror inte, viljan räcker till. But maybe after this we'll know.

Don't want to lose the love I found.