Det är konstigt, men jag mår typ dåligt utan dig. Fysiskt dåligt alltså. Som om jag blir snurrig och mår illa och får feber och kallsvettas och får frossningar. Det är asjobbigt. Det kanske inte är så, jag kanske bara är sjuk just nu och inte tänker på det när jag är med dig. Men, men, vad ska man göra. Du får mig att må bra i alla fall. :)

Helgen har varit bra, underbar. Har varit med älskling hela helgen, som vanligt! Det som är så bra är att vi har tid för både oss och vännerna. I alla fall. Lördagen var underbar, helt underbar! Vi vaknade väl runt kvart i tio och låg i sängen ända till klockan sex. Jättemysigt! Och jag fick sånt lyckorus i hela kroppen, var så glad. Älskling, vad gör du med mig? :)
Vi sover med varandra nästa varje kväll och vi har fan gjort det sen vi blev tillsammans. Det är alldeles underbart, men det kommer bli jobbigt att behöva klara sig utan dig sen, när du är på Utö och jag i Borlänge och så. Men vi klarar oss nog. Jag är så lycklig som har dig, jag skulle aldrig mått så bra som jag gör nu utan dig. Du är mitt allt. Verkligen.
Poängen med allt och det jag ville komma fram till var att jag verkligen uppskattar att du tar dig så mycket tid till mig. Jag uppskattar att du bryr dig om mig, att du finns här för mig, att du värmer mig, och håller om mig, och kysser mig, och älskar mig. Tack. Jag är världens lyckligaste som har dig.

Ibland får jag såna där lyckorus och inser hur mycket du betyder för mig. Inser att jag kan släppa paranojan för att det är bara obefogade tankar ifrån ingenstans. Jag litar på dig, jag har ingen anledning till att inte göra det. Och du är det bästa som hänt mig. "Vi klarar allt, det finns anledningar till att vi är tillsammans". Så är det, och det känns som om vi klarat ganska mycket du och jag, på ganska kort tid ändå. Och jag ser fram emot tiden vi har framför oss.
'Jag har vandrat som en vilsen stenstaty. Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly. Det här är slutet på resan och början på en ny. Med dig, med dig, med dig.'