Kris i allt. Kris i huvudet, kris i tankarna, kris i allt. Det är förjävligt. Jag beter mig så jävla sjukt idag och hoppar åt alla håll och kanter, är irriterad ena sekunden och känner något annat nästa. Det kanske inte bara är mitt fel, men.. Vad ska jag göra?

Jag tänker nu. På många olika saker (och ja JAG VET att jag inte ska skriva sånt men jag ska berätta, jag lovar). Det är jobbigt och det gör ont. Jag undrar om allting verkligen är som det ser ut och låter eller om allting egentligen bara är lögn. Eller lögn låter så stort och fult men.. överdrivt? Eller.. liksom.. Inte på riktigt på något sätt. Jag vet inte. Jag vill så gärna.


Duu, jag älskar dig och vad som än händer så tänker jag inte gå. Du har räddat mig och jag behöver dig så mycket så det gör ont ibland. Jag är så rädd för att förlora dig och igår kände jag verkligen hur mitt hjärta höll på att brista. Jag skulle bli förstörd om du lämnade mig. Jo, jag vet att jag skulle resa på mig igen, men poängen är att jag inte vill förlora dig. Jag vill vara med dig. Oroa dig inte, lita på mig. Jag är din.