Jag önskar jag kunde få dig att förstå, men jag vet inte vad jag ska göra eller säga längre. Jag känner mig handfallen nu och det känns som att förklaringarna och orden är slut. Det är upp till dig att lita på mig nu. Det är upp till dig att förstå.
Du säger att du litar på mig, men jag tror dig bara halvt. Hade du verkligen litat på mig hade du inte ältat det. Snälla, släpp det. Jag vet att hur svartsjuk du än är kommer jag alltid att vara värre så det är inte det att jag inte förstår dig. Det jag inte förstår är varför du håller kvar det. Jag har sagt förlåt för att jag gjorde dig upprörd i helgen och för att jag betedde mig som jag gjorde i natt och jag menar det. Men jag kan inte göra mer nu.

Älskling det är hemskt det här, men om du inte släpper det vet jag inte hur länge jag orkar. Jag orkar inte ta den här diskussionen igen, jag orkar inte tjafsa om det mer för jag har gjort allt jag kan. Det kan inte fortsätta såhär och jag hoppas du förstår det också.
Du vet att jag älskar dig, men tilliten vacklar. Visa att du tror på mig, tror på oss. För det finns ingen annan jag vill vara med.