Jag vägrar.
Jag tänker inte förstöra det igen...
Aldrig..
Jag hatar mig själv.
Jag hatar att jag varje höst får samma konstiga känslor. Jag hatar att det blir en knut i magen och jag hatar att du finns så nära mig hela tiden.
Jag hatar att du inte ser på mig på samma sätt längre, och jag hatar att du gått vidare med ditt liv, jag hatar att jag hatar det och jag hatar att jag förstörde ALLT.
Jag hatar att ditt leende får mig att vilja dö.....
Känner du inte det där? Känner du inte hur det verkligen ska vara? Eller är det än en gång bara mina egna illusioner?
Hela min kropp skriker av saknad efter dig, efter din trygghet och allt som är sådär fantastiskt med dig! Du finns hos mig varje natt, och jag vet själv inte varför, men du GÖR det och jag kan inte hjälpa att jag tänker på dig. Att jag varje gång jag ser dig tänker på dig.
Din doft, din kropp, dina kyssar, din hand i min, stjärnor...
Och om alla ord om kärlek fick folk att vända, om alla kärleksförklaringar skulle fungera så som man ville, då skulle du vara min nu. Men du är inte min, och du kommer aldrig bli min, och jag HATAR att inse det, för jag känner verkligen att det är så jävla rätt med dig hur fel det än har varit ibland..
Förlåt för att jag förstörde vår kärlek.
Du är allt nu, igen.. inom mig, runt omkring mig, överallt..
Och jag vet att du vet att det här handlar om dig, IGEN, som alla gånger förr.. Men jag gav mitt hjärta till dig, och jag fick det aldrig riktigt tillbaka..
Jag vet inte ens om jag vill ha det tillbaka.. Men ta mig till kärlek älskling, ta mig till dig..
Vem är han?
Men han har ont nu, och jag kan inte göra någonting. Jag vill inte ge honom mer problem, och mer skit att tänka på, så jag avvaktar med allt, och finns där istället, och lyssnar och förstår..
Förstår... Att det nog aldrig blir vi ändå...
Här är jag.
Det är väl vad man kan kalla det egentligen. Och det är mitt eget fel för jag sitter här och velar och går och blir kär i någon jag inte ens kan nå och blockerar alla andra för det.
Faan, jag kan få vem som helst, förutom den jag vill ha.
Jag är kall. Fast varm. Ljummen blir det väl tillsammans. Ljummen. Låter inte bra. Lite ljummen soppa? Lite ljummen kärlek? Lite ljummen sex? Lite ljummet liv? Jag måste få upp temperaturen på den här skiten. Det måste få koka lite.
Den 26 oktober 2006 kommer domedagen. Linn ska ringa ett samtal, om jag inte ringt det samtalet innan. Och det kommer jag inte att göra... Jag kommer inte våga, kommer inte vilja. Helvete.. Vad gör jag med mig? Vad gör jag med dig?
Jag bara förstör, jag är värdelös, helt jävla värdelös. En värdelös vän, en värdelös människa. DIN VÄRDELÖSA VÄN! Grattis! Här har du, en värdelös vän som älskar dig! Jösses... Vad håller jag på med? Det är inget jag kan styra, det liksom bara blev. Och jag har funderat länge på det här, och igår kväll kom jag fram till svaret.
Och här sitter jag, din värdelösa vän som borde finnas där för dig, som finns där för dig och stöttar dig och säger tröstande ord och hjälper dig och ger dig råd angående allt. Ja här sitter din vän och hon är värdelös för att hon gick och blev kär i dig.
Fan.. Fy fan vilken svikare jag är.
Aldrig att jag sviker dig. Aldrig att jag sviker dig så.
Och här är jag, och jag öppnar mitt hjärta för dig..
Du är så långt bort.
Ååh, tryggheten i din famn.. Den tryggheten är den bästa, den varmaste, den mest underbara på hela jorden.. Ååh, vad jag saknar din trygghet! Jag saknar hela dig..
Det du sa ikväll, fick mig att le.. Trots att jag tror att du inte ser mig så, så fick det mig att le. Och jag försöker se in i framtiden, och ber till Gud att du finns i den.. Men jag vet ju inte vad jag ska göra för att nå dig. Du är för långt borta för sånt här!
Sånt här går inte att säga, i såna här tillfällen måste jag agera. Och det går inte. Varför når jag dig inte ikväll?! Jag blir galen på mig själv, blir galen på hur jag tänker.. Det här är så förbjudet, det är vad alla säger till mig i alla fall.
Men måste det vara det? Måste det vara så jävla förbjudet, så jävla farligt? Om jag är villig att sätta allt det jag lever för på spel, för att kunna nå under din hud, hur kan det då vara fel? Om jag skulle förlora dig för det, då är du inte värd det ändå..
Nu sticker det i hjärtat, för jag kom ihåg den gången du sårade mig. Den enda gången du sårat mig. Och det gjorde så ont och jag vet hur rädd jag var för att förlora dig även fast du gjorde mig illa.. (För att jag älskar dig så mycket). Och jag vet att det blev fel en gång, och aldrig har det annars blivit fel, (förutom när du lackade förra året) men allting är liksom så himla perfekt och...
Jag hör själv att jag inte kommer någonstans med det här.. Och ändå fortsätter jag skriva.
Det finns liksom inga ord för jag trasslar in mig själv i dem.
Jag älskar dig.
London <3
London var helt fantastiskt! (Även fast jag åkte med föräldrarna haha). Men det blev mycket shopping, och det var mycket att se. En helt fantastisk stad!! Så himla mysig, så himla kul, så trevliga människor, London har ALLT! Fy vad roligt det har varit.
Jag har SJUKT ont i fötter, knän och rygg så jag känner mig helt misshandlad, så imorgon blir det nog till att ta det VÄÄÄLDIGT lugnt för min del. Ujujuj, ikväll ska jag ligga med värmepåse överallt, musklerna måste börja jobba och bli mjuka igen. Stackars stackars mig.
Fantomen på Operan var det bästa NÅGONSIN! Det mest underbara i världen. Jag blev så himla överväldigad av allt och man blev så himla fångad. Jag grät till och med i andra scenen, för det blev så stort och så överväldigande alltihop! Gud vad kul det var. Det var över så fort, och jag skulle inte tveka att gå femton gånger till, om jag hade pengarna till det. Bästbästbäst <3.
Nu är jag hemma igen och idag har varit en jobbig dag med stress och flygplats och förseningar, men jag är hemma igen. Flygresan gick bra, alla var trevliga mot mig, det gick fort hem. Och som alltid i bilen hem känner man den där känslan;
.
Likgiltig.
Jag är inte ledsen, jag är bara arg, likgiltig, tom, blank.. Jag kan hitta fler ord men jag känner inte riktigt att jag vill slösa min tid på det. Jag känner mig inte sviken, jag känner mig inte utanför, jag känner mig inte ens bortglömd. Och det är min egen förtjänst, för så fort jag märkte att du började försvinna, så tog jag mitt eget avstånd och tog mitt eget ansvar att släppa taget för att inte bli sårad. Min försvarsmekanism.
Min försvarsmekanism mot dig.
Min försvarsmekanism mot de som gör mig illa.
Och aldrig trodde jag det om dig, nej aldrig trodde jag att du var den som skulle väcka försvaret inom mig, men det blev du. Och att återförenas med dig var det bästa och underbaraste som någonsin hänt mig men det betyder ingenting längre för du försvann lika fort igen.
Jag vet inte vad jag gjort eller vad som hänt som fått dig att bete dig såhär, och förlåt om det var mitt fel, och förlåt för att du nästan svek mig och mitt förtroende för dig. Det var inte meningen. Och egentligen borde jag inte be om ursäkt för det är du som har gjort fel, inte jag.
Du kom inte ens ihåg mig på min 18-årsdag, och det var liksom att sjunka lågt, och sen när jag sa att jag fyllt år, så visste du inte ens om det. Det sa väl hur mycket jag betydde och hur mycket du någonsin lyssnade på mig?
Men vet du jag behöver inte dig för jag har annat att ägna min tid åt och andra som är värda min kärlek. Jag behöver inte ytterligare en person som bor långt ifrån mig att slösa mina pengar på för det räcker med en och han är värd allt. Du sjönk i min ögon idag, och du kommer aldrig lyckas ta dig upp till samma nivå du en gång låg på.
Du kan lika bra fortsätta med att inte höra av dig,
jag vill ändå inget höra..
Enkla ord med djup mening.
Jag har sovit skavfötters med sorgen,
alldeles för många nätter.
Sanningen är en sällsynt gäst,
men det är dags att börja vakna upp bredvid den nu.
.
Song for a friend.
But don't let it all go to your head
'Cause I bet if you all had it all figured out
Then you’d never get out of bed
He’s the reason that I’m laughing
Even if there’s no one else
He said, you’ve got to love yourself
There’s no price to pay
When you give and what you take.
That’s why it’s easy to thank you.
As long as you got me and I got you
You know we've got a lot to go around
I’ll be your friend
Your other brother
Another love to come and comfort you.
And I’ll keep reminding
If it’s the only thing I ever do
I will always love you
Jag älskar dig så mycket. Jag har många ord, men inte tillräckligt för att beskriva det här. Du är allt jag har kvar, och jag vet att du stannar. För ingen annan kan jag ringa när jag gråter så mycket så orden inte hörs, eller när jag är på väg hem. Och ingen annan vänder mitt humör på fem minuter och får mig att skratta. Du är så jävla underbar och alla dom där tjejerna ska va så jävla lyckliga för dig.. Du är värd det bästa i världen och det kommer du hitta också..
Jag älskar dig.
Bästa låten, Jason Mraz - Song for a friend.
Det gör verkligen ont.
Snälla, låt mig vara ledsen för en gångs skull..
Låt mig gråta ut allting som hänger på mitt hjärta så jag kan andas utan tyngder igen..
Ibland måste man få vara ledsen, ibland måste man få gråta.
Och ibland vet man inte anledningen, men det är skönt att bara få vara..
I could be mean, i could be angry.
You know i could be just like you.
Det är så mycket just nu. Mycket tankar, lite sömn..
Och allvarligt talat så klarar jag inte av det..
Och du, ta dig ut medan du fortfarande kan. Jag vet inte vad som kommer hända, men jag kan mycket väl vända på klacken och gå. Och snälla, jag vill inte krossa ett till hjärta, jag kan inte ha det på samvetet..
Så lova mig; lova att inte bli kär i mig..
Tro, hopp och kärlek.
För varje dag som går tappar jag mer och mer förtroendet för dig. Och jag förstår inte hur man kan tappa förtroendet för någon man älskar så mycket, man saknar så mycket, som betyder så mycket, som man litat på till 100%. Men älskling, det är en försvarsmekanism.. Jag släpper taget för att slippa bli sårad.. Och det värsta är ju, att jag verkligen förbereder mig på att bli sårad av dig.. Jag trodde aldrig det..
Du är den finaste som finns och den bästa människan i världen. Och jag vet inte vad som hände, vart det knäppte fel, var det jag? Men jag vill inte ha någon förklaring, för jag klarar inte ens av att smsa dig längre.. Det sårar mig så enormt att du aldrig hör av dig längre, att du inte ringer, att jag inte får ett endaste litet sms längre.. Jag ger dig fyra dagar till, sen är det slut.. För att inte ens komma ihåg mig då, det kommer göra alldeles för ont..
Förstår du inte?
Och älskade göteborgare, du förstår inte vad du betyder för mig. Jag längtar efter dig hela tiden, och förbannar mig själv för det. Men i somras blev allt så verkligt, och i somras så förstod jag.. Och nu, nu är allting så klart, det är så självklart hur mycket jag älskar dig. Det är så självklart att du ska vara en del av mitt liv.
Du ser mig, och du bryr dig. Och utan dig tror jag inte att jag skulle klarat mig. Visst, jag kan inte prata med dig som jag kunde förut, pga allt det där, men du vet att jag lyssnar på dig, och jag vet att du lyssnar på mig, om det verkligen verkligen är något. Och jag vet att du inte springer, jag vet att vad jag än gör så blir du inte rädd och springer därifrån som många andra gör. Du kommer närmare, och jag vet att du skulle dra mig tätt intill dig om du kunde och säga att allting blir bra, och att jag är värd så mycket bättre.
Och det är allt det där, alla dom där orden och allt som du sagt som får mig att lita på dig så mycket. Det är allt det där jag vet som gör mig så trygg med dig. Och ärligt talat hade jag inte kunnat andas en enda dag utan dig om du bodde i Stockholm. Du är det bäste som hänt mig och du får aldrig gå för då dör jag.
Jag älskar dig vännen, med hela mitt hjärta.
Och sist, och kanske minst.. Kära vän, vad ska jag göra.. Jag är så splittrad mellan allt.. När vi ses är det en sak, när vi är ifrån varandra en annan. Hur ska jag klara av det här? Jag är så sprucken, och förlåt, men om du är rädd om dig själv, så ta avstånd från mig, jag kommer att såra dig.. Förlåt..
För ingen älskar dig som jag.
Du är mitt allt och mer, du är det finaste i världen! Dina kramar värmer mitt hjärta och jag kan inte beskriva i ord lyckan när jag får vara med dig, prata med dig. Du är den bästa jag har, den jag alltid vill vara med, den jag vill ska stanna fö evigt. För du är den som bryr dig, som aldrig tappar bort mig i mängden av alla andra människor. Du är den som ser mig.
Jag älskar dig mer för varje ord du säger, och jag saknar dig när jag inte får prata med dig. Ibland hörs vi inte på ett tag, men det gör ingenting, för du finns alltid inom mig. Du är så viktig, så underbar.
Jag älskar dig, min bästa vän!
Alexander, var har du tagit vägen? Det gör ont i mig. Och det sticker av oro.. Oro över att du glömt mig nu.. oro över att jag inte finns där du är längre.. Jag litar på dig, du är en av få.. Men jag är så rädd för att bli sviken.. Jag tror inte det om dig, aldrig att jag tror det om dig.. Jag älskar dig så mycket.. Men nu är du alldeles för långt bort, länge bort än du någonsin varit.. Och jag är orolig, för du är liksom mitt allt.. Alexander! Kom tillbaka hjärtat..