LIVET LEKER!

Datum; 2006-06-29 Tid; 10:11:57
Gång på gång får man bara bättre och bättre nyheter, fy fan vad allt är underbart! Jaa, jag VET! Jag BORDE inte hoppa högt, skrika, skratta och vara lycklig åt dessa nyheter. MEN JAG TÄNKER GÖRA DET! Skadeglädje är den enda sanna glädjen, jag blir så jävla glad.
Hahaha förr eller senare skulle det hända, och nu har allt hänt på samma gång, och det är fan helt jävla underbart. Jag kommer aldrig få tillbaka något av det jag haft, eller kunna ändra på vad jag gjort, men jag kan i alla fall glädjas åt att det som drog oss isär inte finns där längre.


Nu tänker jag tillbaka på det som varit. Jag ångrar inget, och jag blir inte ledsen, men jag tänker tillbaka. Det är skönt att kunna se tillbaka på våra minnen och kunna le, det känns underbart att kunna glädjas åt det som en gång var. För det har format mig. Allt vi gått igenom, allt vi gjort, allt som hänt, allt har format mig en liten bit på vägen till den jag är och den jag kommer bli. Jag är så glad för att ha fått dela en del av mitt liv med dig.
Jag kommer inte ångra mig, jag kommer inte bli ledsen. Men jag kommer le, och jag kommer skratta. Och genom all glädje och all gammal lycka, kommer där någonstans ett stygn av saknad tränga sig ni. Men jag är inte ledsen, jag ångrar mig inte.


Det är något fel på mitt hjärta.
Det borde inte slå såhär.
Det borde uppföra sig annorlunda.
Normalt.
Mer som alla andras hjärtan.

Tänk att sprucken kärlek kan göra någon lycklig.

VILKEN UNDERBAR DAG!

Datum; 2006-06-28 Tid; 10:56:25
Jag och Suss sitter på jobbet nu och jag vilar lite, vi har snart klarat av två salar, WOHO! Vi äger ju alla andra så jäääävla hårt.. :P

Har fått andra glada nyheter, hahaha, jag visste att det skulle hända någon gång, och jag är glad att det äntligen hänt, och att jag har fått veta det! Eller veta och veta, jag tar reda på sånt själv ;), så jävla härligt! Yeeeeess.... Kan livet bli underbarare??
Jag vet att jag kanske inte borde skratta, hoppa högt, skrika och vara glad åt dom nyheterna, men seriöst, skadeglädje är den enda sanna glädjen! Haha, livet leker.

Snart ska vi nog äta lunch tror jag, men vi ska kila vidare nu, ta lite frisk luft och städa en till sal, vi ligger i än så länge, så vi hinner sola och ha picnic när det är soliga dagar!
Ha det underbart och helt jävla toppen nu! :D

Längtan.

Datum; 2006-06-26 Tid; 19:51:53
God kväll. Idag har jag och Sussie jobbat lite och fy fan va vi låg i, var så jävla duktiga! Så fick vi skäll för att vi var FÖR duktiga ;) så dessa resterande dagar ska vi göra 2-3 datorsalar om dagen, fika och snacka skit, äta glass och lyssna på musik. För lön, hahaha det kommer bli toppenbra.


Du och jag i mitt underbara Stockholm.
Kom hit nu älskling, det ska va du och jag för en stund.

Söndagen.

Datum; 2006-06-26 Tid; 00:17:19
Min söndag har faktiskt varit riktigt trevlig! Det började med en tripp ut till dalarö, värsta lilla byn, käkade glass, spanade på snygga killar. oj oj oj ;) hehe. Sen åkte jag hem och käkade lite med mamma och pappa, fett god mat.
Åkte sen in till tanto och träffade madde, sussie och ida, senare kom även paola och isabell. vi grillade och drack och hade allmänt trevligt, det var kul! en upplevelse för sig att bli råpackad en söndag för att gå upp tidigt imorgon och jobba ;)

Fick trevliga samtal ikväll också. Marcus ringde och vi kollade läget, Johan Ekström ringde på vägen hem och vi pratade lite om allt möjligt. JA JAG ÄR VERKLIGEN SÅ HIMLA AVUNDSJUK! Hahaha not.. Sen ringde Johan Ågren också. Det var trevligt!
Nu har vi en rolig vecka framför oss på Helpdesk på KTH jag och Sussie, och helgen blir säkert rolig. :)


Så nu får vi se, är på bra humör och ska sova snart. Det här blir toppen serru.

Bio 12 Juli.
Landet 13-15 Juli.
ZAKYNTHOS (med Suss, Madde, Ågren, Filip och Andreas) 18-25 JULI!
(Alexander Berglin 28 Juli?)
Vi har en härlig månad framför oss.
GODNATT!

Midsommarhelgen.

Datum; 2006-06-24 Tid; 23:31:51
Den är inte riktigt över än, men hittills har det rullat.
Var på landet  igår och bara tog det lugnt med några släktingar. Åt sill-lunch och åkte ner till midsommarstången, VÄLDANS FULLT MED FOLK, och snygga grabbar. ;) Sen åkte vi tillbaka, jag sov en stund sen åt vi middag, drack vin och hade det trevligt. Höll iofs på att strypa grannes barn som hade en tuta som han aldrig kunde låta bli att hålla på med. Gaah, och dom klagar på hunden? idioter. Kelly var där också, VÄLDANS TREVLIG RACKARE det där :D älskar henne!
Jordgubbar blev det, och vin, och massa annan god mat, ingen nubbe och ingen dans, men jag klarade mig ändå! Vi åkte hem vid åtta, jag var så satans trött. Skulle precis sova vid halv ett när Aleex ringer, tack för den! Det var kul att höra din röst men ändå..

Idag var jag hemma och sov tills Linn ringde och väckte mig. Åkte till Maxi med mamma och handlade och sen åkte jag hem och kollade på matchen. SKANDAL!!! Det är ju pinsamt för fan.. Sen åkte man till Johanna och umgicks lite med henne och Ronny. Man känner sig så ensam när man är med dom. Johanna, du borde ta vara på honom bättre..



Älskling;
Säg inte såna saker om mig, det sårar mig. Det är inte alls så jag tänker och inte alls så jag menar, tro inte det! Jag blir ledsen. Och det svider. Jag älskar dig så mycket så det gör ont.

*Men det finns fler som inte kan skilja mellan vänskap och kärlek.*


Home again.

Datum; 2006-06-22 Tid; 21:11:54
Det har varit några slitiga nio dagar kan jag säga.
Det har varit tårar, ilska, hälseneinflammation och knäinflammationer, ont i fötterna och stress, knappt någon sömn och för mycket att göra.
Men å andra sidan har det varit MYCKET skratt, nykärlek på högsta nivå, ridning och sång. Jag har varit ridlärare, busat med barnen, borstat på hästar, städat en massa, tvingat barnen att städa. :P Jag har också ätit massa god mat och bullar, och jag har skrattat tillsammans med alla ledare, vi har kommit bra överens.

Händelser värda att minnas.
I början vardet mest jobbigt och jag blev sjuk av all stress och fick lite skäll och så. Men sen ryckte jag upp mig och tog nya tag, insåg att inte bara jag mådde dåligt, och tog en dag i taget. Jag skötte mig skitbra ;) De sista dagarna har varit roligast! Här kommer ett utdrag;
- Spökkvällen. Jag satt hemma med Hanna och kollade på film för hon ville inte vara med. När alla kom tillbaka så fick jag höra lite historier. Sen hade ju Maria berättat om speldosan, precis som förra året, och vi bestämde oss för att skrämma Nypon-stugan. Jag och Emelie gick bakom stugan och spelade speldosan från min mobil. Ingenitng hände, vi gick ut igen en kvart senare. Då blev det fart på dom, som sprang ut ur stugan och kom in till oss. Julia grät och Annie var pissförbannad och hade satt byxorna åt fel håll. Vi följde med dom till stugan och skrattade lite och försökte skämta bort det, säga att de bara inbillat sig för att de varit rädda. När alla lugnat ner sig kommer Karin och SLÄNGER sig på fönstret och typ grymtar, ALLA skriker högt! Maria flyger ner på golvet och Julia börjar gråta igen, jag flyger rakt in i Hanna knä. Hahahaha fy fan, helt oförglömligt!
- Sista ridpasset. Alltså inte avslutningen. Jag fick vara ridlärare åt den avancerade gruppen, det var SJUKT kul!! Dom tyckte jag var en jättebra ridlärare ;) haha. Vi körde lite lekar och sånt barbakca, lite sitsträning, och sånt där. Dom var jätteduktiga och det var jättekul! Erika och Ellinor skrattade åt mig hela tiden, det var inte klokt. :P Jag gjorde hela tiden roliga saker tydligen. Erika; "Nathalie, kan du ta min jacka?" Nattie; "Jaha, vart är den då?" hahahah. Eller när jag fastnar och trasslar in mig i staketet, Maria bara; "STAKETET ANFALLER!!!! Det var bara för att du hängde på det förut" Och Erika och Ellinor tjöt av skratt hahaha. Sjukt roligt. Jag kommer sakna er tjejer!!
- Tumbo-sången VART VI RIDER!!!!! När jag var med hördes jag mest av alla, jag skrek så jag storknade och halvt tappade rösten! Men vad fan ska man göra? Barnen vågar ju inte och det måste ju höras! :P
- Miss Piggy. När Miss Piggy kom på besök, och Petra skulla härma. HAHAHA herregud!!! :P
- Petras telefonsamtal. Ungefär såhär gick det;
Petra (med slibbig röst); Heeeej Nathalie... Jag har saknat dig...
Nattie; Jag har saknat dig med.
Petra (slibbig); Jo jag undrar om du vill komma hit och ****** på mig i natt...
Nattie; Eeeeh.....
Petra (slibbig); Joo asså, Sven kom ju hit nyss och jag tänkte att du kanske kunde göra oss lite sällskap. Det blir ju liksom tredubbel njutning.
Hahahahaha coh så fortsatte det tills Petra skrattade och sa att hon skojjade. Där satt en chockad Nathalie! :P
- Nathalies nya dialekt. Min nya dialekt är ju helt jävla underbar! Haha! Sussie (med dialekt); "Sluta prata med dialekt!" Hahaha ojojoj.
- Alla missförstånd. Asså, man blir ju skadad av att vara på Tumbo, fråga bara Sussie. Och skadade är vad vi har blivit! ALLTING som sägs omvänds till sexskämt. Två exempel;
*Karin; Vad vill du göra med mig Ellen?*
*Nattie; Jaha, den ville tydligen ha längre förspel.*
- Första dagen. Jag äter pizza och råkar slänga en bit på golvet. Petra; "Stoppa gärna maten I munnen Nathalie".
- Samtal från Alexander och Suss. Sussie ringde och Maria svarade och bah HEEEEEJ! och började babbla. Sen fick jag telefonen bah eeeh vem är det? typ. :P jag var väldigt okoncentrerad, förlåt Suss! Men det var kul att hon ringde! Sen ringde jag Aleex första dagen, och gav honom numret, bad honom ringa någon dag. Och dagarna gick, han ringde inte. Nästa sista kvällen sa jag så; "ringer han inte e han faan körd!" Sista kvällen, en kvart innan snyftkvällen, ringde telefonen. Fy fan va glad jag blev! Jag hade precis fallit ihop i stallet, och fått liniment och massa sånt på knäna och var jätteledsen. När jag hörde Aleex röst ville jag bara gråta! Tack vännen, för att du ringde. Vet att det inte gick mer än fem dagar, men fem dagar på Tumbo, är en mycket längre tid.
- Snyftkvällen. Vi sjöng och myste och jag läste "Gråt inte". Men dom grät ändå. När vi sjöng "Citas dröm" började Sabina storböla, jag med. Fy fan, alla känslor, alla minnen. Både Cita och Moby Dick. Jag var tvungen att begrava mig i täcket för att bara kunna få böla så mycket det gick. När snyftkvällen var över gick Frida ner till Feng och bara grät. Jag gick efter och gick bara fram och kramade henne, och länge stod vi där och hon fick gråta ut. Sen gick vi upp igen, jag med armen om hennes axlar. På vägen såg jag Sabina stå mot ett staket och titta ner i marken, jag överlämnade Frida till Hanna och gick fram till Sabina och kramade henne. Sabina grät så tårarna forsade och jag kunde inte låta bli att gråta jag heller när hon gång på gång upprepade "Det är inte sant, hon kan inte var borta." Frida som precis slutat gråta började gråta igen. STACKARS MINA ÄLSKADE BARN! Men jag och Sabina gick in och tog lite thé och satte oss utomhus och prata lite, efter ett tag kom även Frida. Sen mådde dom lite bättre tack och lov.



Det finns otaliga saker att berätta men trots allt som är skit så har det ändå varit underbart. Jag kommer sakna alla mina barn, kommer sakna min älskade älskling, min nykärlek, kommer sakna Tumbo gård och allt.
Men det är dags att gå vidare någon gång, och trots att det är tungt i hjärtat, måste jag hitta ett sätt att klara mig utan Tumbo Gård och alla underbara människor och hästar. =(


Ikväll ska jag sova, sova och kolla på tv. Det är något jag saknat! God Natt.
- Nathalie.


VÄRME!

Datum; 2006-06-12 Tid; 15:46:13
Det är alldeles för varmt och jag har bränt mig rejält. Funderar på att gå ut och bränna framsidan också men jag pallar inte fan, jag typ avlider här. Dricka iskall dricka och käka glass är allt jag orkar.


Men men, nu är det endast två dagar kvar tills skolavslutningen. Och om exakt 48 timmar är jag på väg mot mitt älskade Tumbo Gård. Innan dess ska jag åka till Sophie imorgon och bada och sola lite, sen ska jag hem och ha liten tjejkväll med Madde, fixa oss lite fina sådär kvällen innan skolavslutningen :) Det kommer bli nice, bubbelbad och ansiktsmasker och målning av naglar och grejer. Alldeles underbart.
Sen på onsdag ska man inviga den nya vackra klänningen som jag längtat efter att få ha på mig, och min nya fina väska :) Lyssna på när rektorn pratar, säga hejdå till lärarna och klassen, ta ett foto vid blombusken, och sen hoppa in i bilen och köra hela vägen ner mot Malexander. Skön grej! Gud så jag har längtat! Älskade underbara hästar och människor här kommer jag. :D


Chocken och paniken har i alla fall lagt sig nu, tårarna har inte fallit något mer. Jag tror jag äntligen accepterat vad som hänt. Visst går jag miste om en vän, men det återstår flera. Det är jobbigt ibland, men man måste kämpa. There´s a day tomorrow as well.


Man tror så mycket..

Datum; 2006-06-11 Tid; 18:12:27
Man tror alldeles för mycket ibland. Tror att man är tillräckligt stark, klarar tillräckligt mycket. Men det gör man inte. Inte egentligen.
För det gjorde så ont, det högg till i hjärtat i natt, och jag grät och blev jätte arg. Var sekunder från att ringa taxi och åka därifrån. Jag klarade inte av ilskan, smärtan, tårarna, alla blandade känslor..
Du sa till mig för två veckor sen, att du tyckte jag verkade som värsta psykfallet, att jag verkade helt patetisk och var värsta jobbig. Och jag sket totalt i dig och dina ord, jag struntar i vad du tycker om mig. Jag trodde jag skulle klara att träffa dig och vara med dig. Men jag kan inte umgås med en människa som tycker så. Kan inte umgås med en människa som jag i bakhuvudet vet inte tycker om mig.

Tack Oscar och Marcus, för att ni bryr er så. [L]

Kommer du ihåg?

Datum; 2006-06-09 Tid; 21:17:41
Och jag har slutat leta. Jag tänker leva ensam en tid nu. Men jag behöver veta. Vad som hände innan jag blir lugn.
Det gick så fort på slutet. Vi fick väl aldrig prata på riktigt. Men vi har ett förflutet som vi inte borde glömma bort.
Kommer du ihåg vem jag är? Jag är den du sa du älskade.
Där i alla dina vackra ord, ser jag vad jag fick och vad du tog.

Du kanske vill förklara, hur du kunde vända så plötsligt. Och allt det underbara är min egen vackra illusion.
Så förlåt mig om jag ringer och jag vet att jag säkert stör. Men frågan i mitt hjärta brinner. Så svara mig om du hör.
Kommer du ihåg vem jag är?

Och jag vill inte veta hur du mår. Heller inte höra hur du förstår. Jag vill bara veta om allt jag gjort någonsin varit meningsfullt och stort.

Kommer du ihåg vem jag är?

Hemma hos Ekström.

Datum; 2006-06-08 Tid; 12:40:46
Igår efter skolan åkte man hem till Linn och käkade och kollade på tv, sen åkte vid till Globen och köpte tändare, för Linn ville ha med en snygg kille på hahaha. JAG FICK VÄLJA! :P schysst att hon litar på mig ;)
Vid tio över sex var vi i Slussen och tog bussen mot Hemmesta, lyssnade på liteLinda Bengtzing och lite -teens och sjöng och dansade på våra säten, åt jordgubbar också. :P haha det var nice.
När vi kom fram så tog det ett taginnan vi satte igång filmerna men till slut börjad vi filmkväleln med Saw 1. Jag hade redan sett den så det skrämde mig inte så mycket, men såklart, den var ju fortfarande lite äcklig.
Sen lagom till andra filmen så byter alla platser och Anki ropar; "Jag sitter på vibratorn!!! FY FAAAAAN VA ÄCKLIGT!!!!" hahaha och alla började garva.
aja, sen var det Saw 2 som gällde, den va bra! lite äcklig som vanligt menmen.  Va nice i af.
Sen följde vi Anki hem, och möttes på väg tillbaka av en sur (?) Nichlas. Whatever, e han sur e jag d med.
Sen satt vi i vardagsrummet och pratade om ditt och datt. Nichlas går förbi, ignorerar alla, smäller igen dörrn. Jaha? Godnatt? Whatever.
Sen gick vi och la oss, allahöllpå att däcka.
Jag och johan bestämde oss för att se lite Vänner, men Johan somnade ju, jävla sego. Så jag fick leta efter massa avstäningsknappar, sen somnade jag.
Man lyckades i af sova fastän Johan låter och kväver sig självi sömnen! Hahaha aah, i alla fall tills klockan halv elva.

Drömmen i natt var inte så härlig. Fan va det där förföljer mig man bli ju faan rädd asså. E man desperat eller?

Aja, nu på morgonen har vi ätit toast och jag mår typ illa, Johanoch Haralad har haft vattenkrig och Linn har hoppt studsmatta. Och jag? Jaadu, jag gör fan inte ett piss. Man sitter liksom här när det är sol ute. Fan va patetiskt!

BYE!

Du är underbar.

Datum; 2006-06-07 Tid; 10:42:14
Sånt här händer inte ofta, och älskling, jag älskar dig mer nu än jag någonsin gjort.

Det här är en chans på miljonen, att det blir precis som det var förut, bara bättre. Tänk att vi växt så mycket, och ändå inte växt ifrån varandra. Det finns knappt ord att förklara känslan i hjärtat, värmen i kroppen.
Allt du gör och allt du säger, du är så jävla underbar. Och jag skulle kunna rabbla ord och sånt i flera timmar, men jag nöjer mig med att säga det här;

Du är det bästa som finns, och jag älskar dig så himla mycket. Hoppas att vi aldrig går skilda vägar. Du betyder så enormt mycket för mig, och jag vet inte vad jag betyder för dig. Men du är det bästa som hänt mig. Mitt hjärta är ditt, i all jävla evighet.

6/6 2006

Datum; 2006-06-06 Tid; 12:58:29
Idag är det djävulens dag.
060606.
Därför försöker jag att inte prata med någon alls, med tanke på hur dagen började.
Jag borde väl egentligen gå och begrava mig under täcket,
och ligga där tills ikväll,
men jag måste iväg till IKEA.
Jag får passa mig!

Fredagen den trettonde är min lyckodag.
Den 6e dagen i den 6e månaden det 6 året....
är min otursdag.


Bra att vi redde ut det.
Byee.

Jag snubblar inte, jag faller.

Datum; 2006-06-05 Tid; 15:52:01
Ni kan inte hantera mig. Vad ni är tror, eller vad ni än tycker själva. Ni kan inte tackla mig, och ni kan aldrig förstå. Ni kanske aldrig förstå mitt förflutna, ni kan aldrig förstå mina ärr och ni kan aldrig förstå smärtan och hur dåligt jag en gång mått. Jag har kommit långt från var jag var förut, men jag har inte på långa vägar kommit hela vägen.
Det känns som om det aldrig kommer komma någon som kommer kunna fatta, kommer kunna hantera saken. Jag hävdar inte att ni eller någon ska förstå, bara att någon ska lyssna utan att bli rädd för mig. Det känns som att det dagen aldrig kommer komma, och det gör ont.
Jag är fortfarande frestad ibland, men jag gör det inte, för min skull mest, men också för er.. För att ni inte ska bli rädda, för att ni inte ska springa. Jag vet ibland inte vars jag ska ta vägen, eller vad jag ska göra. För allting börjar snurra och jag börjar bara gråta. Jag är förstörd, helt jävla förstörd. Jag är ledsen, förlåt till er som bryr er, men vad ska jag göra? Ni förstår inte varför jag gör som jag gör, beter mig som jag gör och säger som jag gör.
Det här är min utväg, mitt sätt att hantera smärtan.



Måste man låtsas? Måste man sätta på ett fejkat leende och låtsas som att allt är bra, för att folk inte ska tycka att man är jobbig och patetisk? Måste man ljuga? Varför kan man inte få vara sig själv och vara ärlig?
"Ärlighet vinner i längden" men VA? Det verkar som att det är de som är ärliga som aldrig kommer någonstans.
ALLA människor mår dåligt. måste man ljuga för att bli omtyckt?


Whatever, i don't give a shit.
Jag måste vara ensam ett tag.
Måste ge mig själv lite tid, min hjärna, mitt hjärta.
Vila nu, scchh, bara vila.


Jag ska inte ljuga.

Datum; 2006-06-02 Tid; 23:02:52
Jag skulle vilja säga att allt är bra.
Men det är att ljuga,
och ljuga vill jag inte..



Idag gråter jag, för idag gör det ont.
Riktigt förbannad jävla ont.
Jag är helt förblindad.
Huvudvärk och feber har jagat mig sedan jag satte mig på bussen.
Näringsbrist och vätskebrist, och närhetsbrist
 

Skulle göra allt för en kram just nu, från vem som helst.


Helgen är förstörd, livet är förstört. Dilba är halt och därmed är jag ute ur tävlingen. Är hon inte frisk till nästa lördag får jag aldrig mer rida den underbara jävla hästen. FAN! VARFÖR lär jag mig inte att ta vara på varenda jävla stund? Jag kommer gråta som en gris den där lördagen, fast det kommer jag även om hon är frisk.
Det är nu man känner det, det är nu det vaknar. Jag kommer ALDRIG mer att få sitta på NÅGON av dom där ponnyerna.. Jag kommer ALDRIG mer komma till stallet en lördagmorgon och rida henne, jag kommer ALDRIG mer anmäla mig till en tävling med henne och jag kommer ALDRIG mer vara där över huvud taget.
Fy fan vad jag gråter nu. Det är inte sant. Tolv år av mitt liv har jag gett det där stället. Tolv år av mitt liv. Tre år av dom har varit med dig Dilba.
Dilba – ord kan inte förklara hur mycket jag verkligen älskar dig. Du är mitt allt. Du kommer aldrig glömmas. Ditt glada humör, och alla rädslor jag övervunnit med dig. Jag kommer sakna alla stunder, jag kommer sakna dig! Fy fan vad jag älskar dig. Jag känner det i hela kroppen. Jag vill vara med dig för alltid, fastän jag vet att jag varken kan eller får. Snart är det över älskling, och jag gråter av bara tanken. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, du kommer aldrig glömmas bort.
 


Även fast man är omringad av tusen människor är man ändå ensammast i världen. Nu känner man verkligen hur ont det gör, och hur jobbigt det är att inte få prata med någon, att inte kunna gråta hos någon, att inte ha en axel tillräckligt stabil för att luta sig mot.
Jag har underbara vänner, hälften av dom förstår inte, hälften står inte stadigt själva. What i wouldn’t give for a steady hand.

Dilba – alltid älskad, aldrig glömd.
Det här är kärlek. På riktigt.




DAGAR KVAR
TILL JORDANIEN